LlLLASYSTER be true to who you are

Alla inlägg under juli 2011

Av Evelina - 28 juli 2011 23:36

Jag ser ner på dom som ser ner på dig.

Låt dom se det själv, låt dom ångra sig.

Av Evelina - 25 juli 2011 16:15

Vi har haft riktig kontakt sen i Mars,

Du har alltid varit den jag viljat till när det varit något, den jag alltid sökt mig till, den jag alltid pratat om.

Jag har aldrig varit så stolt över att få älska en person så mycket.

du har alltid stöttat mig och hjälp mig,

förlåt att det blev såhär. jag ville inte ha det så. Jag har blivit så svag då vi tappat kontakten,

då vi inte riktigt vetat vart vi haft varandra,

jag har brytit ihop när jag sett att du varit ledsen.

I Junsele, när jag bara satte mig ner på marken, började gråta, så satte du dig bredvid mig, kramade om mig, fick mig att känna mig speciell. jag kände din värme, din trygghet.

du har förändrat mig, du har gjort mig stark,

och jag kan inte förklara med ord hur mycket du påverkat mitt liv och hjälpt mig upp när jag fallit.


Det är du och jag, det är så det ska va, vi är skrivna bland stjärnorna.

Du är mitt ljus i mörkret, den som leder mig till det bra.

kan inte tacka dig tillräckligt för det du gjort för mig, mendu vet att vad som än händer så finns jag här, ett samtal bort, min dörr står alltid öppen för dig.

i love you mote than ever.


A <3 E

Av Evelina - 24 juli 2011 00:39

jag vill inte känna såhär längre, jag vill inte vara rädd för att ringa dig, inte ha massa tankar på att bli dissad eller nå sånt.

jag älskar dig mer än någon annan av mina vänner, men varför känns det då så konstigt?



äh.

Av Evelina - 17 juli 2011 12:58

Har ca 5 h tågresa kvar, sen är vi framme i en av Sveriges vackraste städer, Göteborg.Ännu ett år med fotboll!! Nu ska jag sova lite om jag hinner, uppdaterar väl kanske med resultat sen, men bra kanske;)

Av Evelina - 16 juli 2011 14:52

det känns så overkligt,

1 år har gått, ETT JÄVLA ÅR! jag hatar tanken på att du är borta,

dethär året, som jag trodde skulle bli det bästa, att få följa dig, se dig växa upp, lära dig saker, det bara blåste bort.

jag har tyckt att tiden sen du försvann har gått otroligt långsamt, varför det vet jag inte?

kanske för att jag gått och väntat, väntat på ett svar, väntat på dig, väntat på allt.

jag har tänkt, på dig, på din familj, på var du är, på varför du lämnade oss, på hur du mår nu.

3 gånger i hela mitt liv har jag gråtit så mycket som jag gör idag, och gjorde dagen jag fick reda på allting.

jag tänker ljus, och låter orden skrivas,

inget kan stoppa vad jag skriver nu, när man mår dåligt måste man få skriva av sig, right?

allt blev bara ett helvete, på 1 sekund, jag grät hela tiden, kunde inte släppa taget,

jag tänkte aldrig erkänna att det dom sa om dig var sant, jag trodde dom ju inte.

men din rast är slut nu gumman, det är verkligen dags att komma hem igen.

jag lovar dig, om jag bara får träffa dig en enda gång till så släpper jag dig inte,

det skulle inte bli ''den sista gången'',

det skulle inte bli ett evigt farväl, det skulle bara inte bli så,

psykologer har fått hört en och en annan sak, för att jag inte kunnat ta på mig allt själv, för att jag varje gång bröt ihop,

men att du är borta, det vet jag att det inte är sant, jag vet att du finns här någonstans, över, under, bredvid, framför eller bakom mig,

någonstans är du, och jag ska hitta dig..

du skulle inte ha lämnat våran jord, hur hade den här dåliga, jobbiga hemska stämning varit om du varit kvar här med oss?

hade vi vart glada då? hade vi gjort saker vi inte gör idag?

det finns så himla många frågor som jag behöver få svar på..

men när kommer det svaret?

i 1 år har jag ställt mig själv den frågan, vad var det som hände?

en stark vind kom, det var då allt vände.

på en sekund var du borta.

jag räknar år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder.

räknar hur länge jag klarar mig,

nu har det gått 365 dagar,

jag lever, men jag kan inte riktigt klara mig själv.

denhär djupa svacka jag hamnat i är så svår att ta sig upp från.

tårarna tar liksom aldrig slut.


jag saknar dig mitt hjärta, ord kan inte beskriva hur ont det gör,


2 månader hann du uppleva innan ditt liv tog slut.

älskar dig!


20100511 - 20100716 sovgott.


20100716 - 20110716.. :'(

1 otroligt långt jävla år..

 

Av Evelina - 14 juli 2011 23:36

På bara en sekund förändrades allt, på lördag, den 16 juli, var det 1 år sedan du lämnade oss, mitt lilla hjärta, kunde du inte stannat här hos oss? Jag minns fortfarande när jag fick detdär beskedet, det var den 17 juli 2010. Mamma tänkte inte berätta för hon ville inte förstöra min vecka i Göteborg, men jag fick reda på det ändå. Vilket jag kände redan då att jag inte ville veta, jag trodde inte på de dom sa, dom ljög för mig kom jag fram till. Än idag kan jag inte fatta att det dom sa är sant.. Att du inte kommer tillbaka det finns inte på min världskarta, aldrig i livet. Du är hos mig när jag blundar, när jag stänger mina ögon så finns du där, iallafall en stund, innan tårarna sprutar och jag försöker komma ifrån sanningen, om du bara visste hur ont de gör, hur svårt det är att ta sig ifrån detta, jag stänger alla andra ute för jag orkar inte med mig själv. Snart var det ett år sedan beskedet kom och än idag väntar jag på dig, jag försöker glömma, försöker att tänka bort, men hur jag än gör och vad jag än försöker med så blir allt bara skit, det är så jävla värdelöst att försöka mesans jag vet att det inte är någon idè.. Jag älskar dig lilla hjärtat, •rest in peace! 100511-100716Kom tillbaka, snälla du, låt mig inte stanna här utan dig!

Av Evelina - 5 juli 2011 23:31

Vem kan rätta mig när jag gör misstag, vem orkar lägga ner energi på att rätta till andras problem?Varför har dom satt regler på vad som är rätt och fel, vem har kommit på det?Skulle fan kunna skjuta h*n direkt. Det är så jävla jobbigt att höra hur fel man har, Att alla jämför sig med varandra.Jag jämför mig också med andra, vilket får mig att känna mig sämre, okunnigare, tjockare, ledsnare, gladare, ja allt som går att jämföra!När det händer saker, så kan någon komma fram och säga 'det var inte ditt fel!'Nä okej, och hur fan vet du de? Att de var jag eller någon annan som gjorde rätt/fel!?Är så jävla less!Fan.The tears come streaming down your faceWhen you lose something you can't replaceWhen you love someone but it goes to wasteCould it be worse?Lights will guide you homeAnd ignite your bonesAnd I will try to fix you.

Presentation


Hej & välkommen!
Jag heter Evelina och är född året 1996.

Jag älskar verkligen att träna och spela fotboll, och det gör jag tillsammans med Iggesunds damlag i div 2.
Mina dagar spenderar jag tillsammans med min flickvän och våra två katter.

Fråga mig vad som helst!

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Senaste inläggen

Sök i min blogg;)

Kategorier

Arkiv

Tidigare år


Skapa flashcards