jag orkar inte bära på smärtan mer,

jag orkar inte stå på egna ben mer,

jag orkar inte svara på alla frågor,

jag orkar inte känns det här.

hoppet om en bättre framtid har alltid fått mig att fortsätta kämpa,

men varför fortsätta kämpa när inget händer,

det blir ingen skillnad?

jag går bara runt och runt, tar aldrig ett steg framåt,

faller ner mer och mer varje dag, försökte hålla hoppet vid liv,

men det gav inget resultat, så lika bra att sluta försöka.

jag kan inte förlåta dig för allt du gjorde mot mig, jag kan inte glömma alla ord du sa, alla löften du gav och alla löften som du bröt, alla gånger du utnyttjade mig, sa att du älskade mig, höll på somfan, och sen bara släppte mig och gick till en annan, sedan sa du att du inte ville förlora mig för att du mådde bra att ha mig som vän..

hurfan tänker du när du först håller på med mig och sen går och letar andra tjejer att sätta på?

& sen frågar du om vi ska ses? skriver att du saknar mig och allt detdär? så många gånger som du svikit mig, lämnat mig och sedan kommit tillbaka, haft mig som reserv. också blir du SUR när jag inte vill ses?

jag förstår mig inte på dig, verkligen inte.

du kan draaa!

till ljusdal för att stå och sälja korv/hamburgare i 3 timmar, toppen...

imorgon jävlar äre FINAL!

tjarå

johanna<3

Dag 2 – En person jag vill träffa just nu