det känns så overkligt,

1 år har gått, ETT JÄVLA ÅR! jag hatar tanken på att du är borta,

dethär året, som jag trodde skulle bli det bästa, att få följa dig, se dig växa upp, lära dig saker, det bara blåste bort.

jag har tyckt att tiden sen du försvann har gått otroligt långsamt, varför det vet jag inte?

kanske för att jag gått och väntat, väntat på ett svar, väntat på dig, väntat på allt.

jag har tänkt, på dig, på din familj, på var du är, på varför du lämnade oss, på hur du mår nu.

3 gånger i hela mitt liv har jag gråtit så mycket som jag gör idag, och gjorde dagen jag fick reda på allting.

jag tänker ljus, och låter orden skrivas,

inget kan stoppa vad jag skriver nu, när man mår dåligt måste man få skriva av sig, right?

allt blev bara ett helvete, på 1 sekund, jag grät hela tiden, kunde inte släppa taget,

jag tänkte aldrig erkänna att det dom sa om dig var sant, jag trodde dom ju inte.

men din rast är slut nu gumman, det är verkligen dags att komma hem igen.

jag lovar dig, om jag bara får träffa dig en enda gång till så släpper jag dig inte,

det skulle inte bli ''den sista gången'',

det skulle inte bli ett evigt farväl, det skulle bara inte bli så,

psykologer har fått hört en och en annan sak, för att jag inte kunnat ta på mig allt själv, för att jag varje gång bröt ihop,

men att du är borta, det vet jag att det inte är sant, jag vet att du finns här någonstans, över, under, bredvid, framför eller bakom mig,

någonstans är du, och jag ska hitta dig..

du skulle inte ha lämnat våran jord, hur hade den här dåliga, jobbiga hemska stämning varit om du varit kvar här med oss?

hade vi vart glada då? hade vi gjort saker vi inte gör idag?

det finns så himla många frågor som jag behöver få svar på..

men när kommer det svaret?

i 1 år har jag ställt mig själv den frågan, vad var det som hände?

en stark vind kom, det var då allt vände.

på en sekund var du borta.

jag räknar år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder.

räknar hur länge jag klarar mig,

nu har det gått 365 dagar,

jag lever, men jag kan inte riktigt klara mig själv.

denhär djupa svacka jag hamnat i är så svår att ta sig upp från.

tårarna tar liksom aldrig slut.

jag saknar dig mitt hjärta, ord kan inte beskriva hur ont det gör,

2 månader hann du uppleva innan ditt liv tog slut.

älskar dig!

20100511 - 20100716 sovgott.

20100716 - 20110716.. :'(

1 otroligt långt jävla år..