jag ställer mig den frågan,

vad var det som hände?

alla händelser har alltid en mening,

men kommer jag någonsin få reda på meningen till varför det blev såhär.

Att varje dag ställa samma fråga, 'varför?'

att aldrig få reda på vad som gjorde att det blev såhär,

varför just DU var tvungen att lämna jorden,

2 månader älskade du!

du blev TVÅ månader,

jag är inte ens stark nog till att besöka din vackra grav för jag bryter bara ihop.

jag önskar varje dag att du fanns här, att du fick leva med din familj & dom kunde leva med dig.

ingen kommer någonsin förstå vad som hände, du bara försvann..

jag saknar dig så oootroligt mycket älskade du.

kom tillbaka nu, jag orkar inte mer.

4½ år utan dig idag älskling, tiden har gått fort,

men det känns ändå som om det var igår du låg i min famn och sov,

det känns som om det var för en vecka sedan vi hämtade lilla dig,

det är svårt att släppa det man engång älskat.

idag tänder jag ett ljus, tänker på dig och älskar&saknar dig extra mycket..

jag är fortfarande vaken här i tystnaden, sörjer och gråter.

önskar lika mycket vartje dag att du ska komma tillbaka, men du är inte här än, och nu har jag väntat alldeles för länge.

min finaste hund, min bästa vän, mitt allt, jag kan inte tänka klart längre, kan inte se någon mening.

allt är svart och smärtan äter upp mig innifrån.

jag älskar dig mest av allt i hela världen, snälla kom tillbaka!

‎4 år och 6 månader av saknad..
det känns som vi glidit isär,
jag står här framför dig,
men du ser mig inte där..

den 22/10 2007 var dagen du lämnade oss, det datumet jag aldrig trodde skulle komma..

If tomorrow never comes

Will you know how much I loved you,
Did I try in every way to show her every day
That you're my only one
And if my time on earth were through
And you must face this world without me
Is the love I gave you in the past
Gonna be enough to last.  

saknar dig så otroligt mycket min älskling!

har så svårt att gå vidare från dig, ibland undrar jag om du inte har sett ljuset än,

och att du är här och spökar hos mig..

eller om du gått mot ljuset fast du ändå bara är här och beskyddar mig.

Det fanns så mycket som jag skulle vilja ha fått sagt till dig men jag hann verkligen inte..

jag fick veta allt dagen innan och då var det kört, den dagen&kvällen gick ut på att spendera så mycket tid med dig som möjligt, ville inte släppa taget om dig nästa dag, det var seriöst det jobbigaste beslutet jag fått.

men du lämnade oss och jag kunde aldrig tänka mig att den dagen skulle komma, kan inte förstå det än faktiskt, jag vill bara gömma mig och få gråta ut samtidigt som jag vill få ur mig alla känslor.

Du var den enda jag kunde lita på och nu är du borta? det går liksom inte ihop!

Jag kanske borde ha gått vidare för längesen, jag menar det har ju trots allt gått snart 4½ år sedan du försvann..

men det är svårt att gå vidare efter att man har brytit ett sånt speciellt förhållande som du & jag hade,

såfort jag grät så kom du och nosade på mig & satt bredvid mig, jag märkte då att du på något konstigt sätt brydde dig på riktigt,om jag skrattade så hoppade du runt och busade, var jag trött så lugnade du ner dig, ville jag ut så följde du med. du har liksom ändrat allt för mig.. sjukt.

orkar inte skriva mera nu, det är för jobbigt, du har varit, är än och förblir föralltid mitt allt. min finaste hund, ingen kan ersätta dig, tänker inte ens försöka.<3
saknar och älskar dig nå otroligt gubben, vi ses snart, jag lovar, det är nära nu <3  

ännu ser jag dina tårar, ännu hör jag din röst,

jag kommer ihåg ditt leende,

jag kommer aldrig glömma dig.

men inget kan få dig tillbaka nu..

saknar dig mig ängel!

det känns så overkligt,

1 år har gått, ETT JÄVLA ÅR! jag hatar tanken på att du är borta,

dethär året, som jag trodde skulle bli det bästa, att få följa dig, se dig växa upp, lära dig saker, det bara blåste bort.

jag har tyckt att tiden sen du försvann har gått otroligt långsamt, varför det vet jag inte?

kanske för att jag gått och väntat, väntat på ett svar, väntat på dig, väntat på allt.

jag har tänkt, på dig, på din familj, på var du är, på varför du lämnade oss, på hur du mår nu.

3 gånger i hela mitt liv har jag gråtit så mycket som jag gör idag, och gjorde dagen jag fick reda på allting.

jag tänker ljus, och låter orden skrivas,

inget kan stoppa vad jag skriver nu, när man mår dåligt måste man få skriva av sig, right?

allt blev bara ett helvete, på 1 sekund, jag grät hela tiden, kunde inte släppa taget,

jag tänkte aldrig erkänna att det dom sa om dig var sant, jag trodde dom ju inte.

men din rast är slut nu gumman, det är verkligen dags att komma hem igen.

jag lovar dig, om jag bara får träffa dig en enda gång till så släpper jag dig inte,

det skulle inte bli ''den sista gången'',

det skulle inte bli ett evigt farväl, det skulle bara inte bli så,

psykologer har fått hört en och en annan sak, för att jag inte kunnat ta på mig allt själv, för att jag varje gång bröt ihop,

men att du är borta, det vet jag att det inte är sant, jag vet att du finns här någonstans, över, under, bredvid, framför eller bakom mig,

någonstans är du, och jag ska hitta dig..

du skulle inte ha lämnat våran jord, hur hade den här dåliga, jobbiga hemska stämning varit om du varit kvar här med oss?

hade vi vart glada då? hade vi gjort saker vi inte gör idag?

det finns så himla många frågor som jag behöver få svar på..

men när kommer det svaret?

i 1 år har jag ställt mig själv den frågan, vad var det som hände?

en stark vind kom, det var då allt vände.

på en sekund var du borta.

jag räknar år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder.

räknar hur länge jag klarar mig,

nu har det gått 365 dagar,

jag lever, men jag kan inte riktigt klara mig själv.

denhär djupa svacka jag hamnat i är så svår att ta sig upp från.

tårarna tar liksom aldrig slut.

jag saknar dig mitt hjärta, ord kan inte beskriva hur ont det gör,

2 månader hann du uppleva innan ditt liv tog slut.

älskar dig!

20100511 - 20100716 sovgott.

20100716 - 20110716.. :'(

1 otroligt långt jävla år..