saknar dig så otroligt mycket min älskling!

har så svårt att gå vidare från dig, ibland undrar jag om du inte har sett ljuset än,

och att du är här och spökar hos mig..

eller om du gått mot ljuset fast du ändå bara är här och beskyddar mig.

Det fanns så mycket som jag skulle vilja ha fått sagt till dig men jag hann verkligen inte..

jag fick veta allt dagen innan och då var det kört, den dagen&kvällen gick ut på att spendera så mycket tid med dig som möjligt, ville inte släppa taget om dig nästa dag, det var seriöst det jobbigaste beslutet jag fått.

men du lämnade oss och jag kunde aldrig tänka mig att den dagen skulle komma, kan inte förstå det än faktiskt, jag vill bara gömma mig och få gråta ut samtidigt som jag vill få ur mig alla känslor.

Du var den enda jag kunde lita på och nu är du borta? det går liksom inte ihop!

Jag kanske borde ha gått vidare för längesen, jag menar det har ju trots allt gått snart 4½ år sedan du försvann..

men det är svårt att gå vidare efter att man har brytit ett sånt speciellt förhållande som du & jag hade,

såfort jag grät så kom du och nosade på mig & satt bredvid mig, jag märkte då att du på något konstigt sätt brydde dig på riktigt,om jag skrattade så hoppade du runt och busade, var jag trött så lugnade du ner dig, ville jag ut så följde du med. du har liksom ändrat allt för mig.. sjukt.

orkar inte skriva mera nu, det är för jobbigt, du har varit, är än och förblir föralltid mitt allt. min finaste hund, ingen kan ersätta dig, tänker inte ens försöka.<3
saknar och älskar dig nå otroligt gubben, vi ses snart, jag lovar, det är nära nu <3