jag visste redan då att det var ngt som var fel,

för du var inte lika glad som vanligt,

du svarade aldrig, du skrev aldrig, jag blev rädd,

men nu vet jag vad det är och jag hoppas det löser sig.

önskar jag var där hos dig nu och kunde hjälpa dig,

för Anna, jag älskar dig.

igår skrev du till mig, du skrev att du behövde mig, att jag inte fick lämna dig,

när jag precis börjat få mig själv att stanna kvar, så skrev du till mig att du inte orkar mer, att du skulle ge upp, vad ska jag göra för att få dig att stanna? jag var redan förstörd, vad tror du jag blev när du skrev så till mig?

jag är så rädd, för du har inte svarat mig på hela dagen, du som lovade att höra av dig så jag visste att allt var okej,

du lovade mig att stanna, och nu när du inte svarar mig, när du inte varit inne på datorn någonting på hela dagen, hur ska jag då veta hur de är med dig?

jag är så sjukt jävla orolig, förstår du det?

jag förstår att du blev rädd när jag skrev som jag gjorde igår,

men jag lovade ju att stanna här, åtminstonde en natt till, jag gick aldrig ut, jag fick ju inte.

jag stannade inne för jag kunde läsa hur orolig ni var,

men hur orolig är JAG inte nu då?

snälla, du måste svara mig vännen, jag blir rädd.