jag orkar inte med det här längre.
Bara för allt idiotiskt jag gjort på den hära sista tiden måste jag börja gå till kurator den tiden som är kvar av skolan...
& som jag inte ens kan prata med.
Fan, varför började igen från första början!?
jag hade ju lovat mig själv,
och alla andra att jag skulle sluta.
Ni trodde på mig, och jag förstår om ni är besviken.
Jag förstår inte varför jag låter allt gå så långt..
Jag var så stolt över att jag bestämde mig att  jag aldrig mera skulle komma tillbaka till tiden då jag verkligen låg längst nere på botten,
då jag skärde mig och hatade mitt liv.
Nu är jag där igen.
På samma jävla ställe, på samma jälva plats.
Känner ingen mening med någonting numera,
blir grinig, irriterad och arg för allt, kan skälla ut någon helt utan anledning, börjar gråta för ingenting.
ååh. jag blir så less på de här.
Och inte fan kmr kuratron funka.
Jag vågar ju knappt lita på mina närmaste vänner längre. hur ska man kunna lita på ngn man inte ens känner dårå?
Visst har h*n tystnadsplikt. Men hur ska jag kunna lita på de ändå.
Tänk om hon säger som alla andra : det här är allvarligt.
Men det är det inte, för att man kommit in i en period då man hatar allt och skär sig och ingenting duger, så är det inte på liv eller död. Eller jo, kanske ibland..
Men iaf, alla har väl sina svackor, och jag har mina rätt ofta..
& nu har skolan börjat gå ännu mer skit,
jag orkar inte bry mig, jag orkar inte plugga.
senaste proven har gått åt helvete. seriöst,
matte,spanska muntligt, och engelskan.
Nu orkar jag verkligen inte bry mig. Jag vill inte ens ha sommarlov längre.
För efter lovet, så börjar jag i åttan om jag inte är så dålig så jag måste gå om 7an, fast jag har ju inte ig i ngt..
men om jag börjar i åttan börjar betygen tugga på en, och allt kommer bli en nivå svårare,
och jag som inte knappt kan sjuans saker känns det som..
Jag mår dåligt hela tiden, måste plugga VARJE dag, nu hinner jag knappt med fotbollen. :'(
också från onsdag till söndag så kommer jag inte ens kunna träna eller nå, för då är jag i gbg. och jag är jätte nervös inför de av någon andledning:s
men jag orkar iaf inget mer och det finns verkligen ingen mening med livet längre.
känner mig så ensam ändå..
trots att jag har mina vänner.
fan.

idag på skolan har det verkligen gått upp& ner, hit och dit och ja..

började med redovisning, i 2 timmar, skitjobbigt och pinsamt.

Sen var de et.

och då kände jag pressen, började gnälla och bli arg.

sen vare lunch.

vägrade äta,

sen et, då var jag på spanskan och jobbade med mitt häfte.

sen pratade jag med caroline osv..

sen tog jag et igen, fortsatte med häftet.

sen så pratade vi ännu mer.

blev hur nervös som helst.

ååh, jag vet inte vad som kommer hända med mig..

sen så gick jag ut till linn,

så pratade vi och jag kände hur allt kom ut, tur att typ alla hade drage hem så jag bara stog och grät sönder medans som jag kramade linn..

Sen kom erik, och såg att jag var ledsen, och frågade vare va, ochdå sa vi att de va lugnt,

att vi hade pratat med caroline redan,

sen fortsatte jag och kunde inte ens stå,

så kom caroline och pratade med mig/oss.

och ja.

på tisdag 08.30 så måste jag dit.

kommer verklgen bryta ihop.

fyfan.

FREDAG.

ikv åker vi till ljusdal & kollar fotboll.

+ att vi har bok redovisning idag, också kommer typ rektorn över alla skolor eller nåt och kollar :s

hatar att redovisa!