Nu ska jag berätta, hur mycket en sport kan betyda för en människa, hur många gånger denna sport, faktiskt räddat mitt liv, för det har varit och är det jag lever för.

FOTBOLL.

enda sen jag var 5 år, har jag sprungit och sparkat på en boll, nu är jag fjorton.

alltså har jag spelat i 11 år.

det är ganska mycket om man tänker efter.

I början var fotboll bara en lek, alla sprangrunt i grupper och lekte, och trodde itne att fotboll kunde bli seriöst när man blev äldre, när jag var 5-6 år, så sprang jag och mina vänner & lekte pepparkaksgubbarna och sånt på våra träningar, det var det våra träningar var, en lek.

Jag spelade i Näsvikens IK tills jag var ca 11/12 år. Det var år 2007, som jag insåg, jag vill inte LEKA fotboll. jag vill SPELA, jag vill kunna uppleve glädjen av att vinna en match, jag vill uppleva den där känslan man får dela med laget, att alla tar hand om varandra.

Jag bytte till TeamHudik. där speladejag ute i 1år, medan A stod i mål, sedan när hon flyttade, så frågade jag om jag fick testa stå, eftersom jag hade/har problem med astman & mina knän.

så jag började med att så i mål inomhus. Jag tyckte det var roligt, det gjorde väl ont i början, när man inte var van att slänga sig på hårda golv.

sedan kom vi ut på gräs, 7-manna. jag började öka mina framsteg, lärde mig mer & mer.

Jag blev ganska duktig, tyckte dom.

året efter dt, gick vi ut på 11-manna.

Det blev en himla stor skillnad, mycket mycket större yta att springa/röra sig på, mycket större mål, och mycket längre utsparkar behövdes.

jag lärde mig eftersom att komma längre & längre.

fick ofta höra '' åh vad hade vi gjort om inte evelina stått i mål''

jag tyckte det var ganska jobbigt att höra,  för jag hade tänk ett bra tag att lägga ner fotbollen, jag orkade itne med det, jag kände mig inte riktigt välkommen.

jag tog ett uppehåll.

Visste inte riktuigt hur jag skulle göra, det var vissa jag inte tålde alls i det laget..

Men dom sa att dom behövde mig & att jag inte fick sluta,

vilket gav mig lite styrka till att fortsätta, men sedan blev allt som förr. och jag hade världens press på mig, för ifall jag var sjuk, hade jag ingen avbytare, ifall jag skadade mig, fanns det ingen som kunde hoppa in.

och då vela inte jag spela kvar,

det var hösten 09

, jag åkte dit på en av deras träning, hade med mig kassen med alla kläder, och där stod jag, men tårarna i ögonen & försökte ta farväl..

men det kom inga ord, jag visste inte vad jag skulle säga, jag var rädd hur dom skulle reagera..

jag såg i en av deras ögon, hon vela inte släppa taget om mig, hon grät. hon släppte mig inte, tillslut fick jag ta bort hennes armar runt min kropp och gå där i från, jag vela inte gråta mer, det här var ju ngt jag valde själv, varför vara så ledsen över det?

Jag grät så mycket, det var ett jobbigt beslut, men ibland behöver man gå vidare, jag vela ju utvecklas mer, jag vela inte hålla på med samma sak jag gjort i 1½ år redan..

jag fick upprepa allt jag redan kunde.. det var inte rolig  fotboll,

Jag bad pappa ta en omvägm, in i skogen eller så,

han frågade om det var jobbigt,

han såg hur jag grät..

jag bara nickade och lät tårarna rinna, jag orkade inte hålla dom kvar.

när jag kom hen sprang jag in på mitt rum, funderade om det verkligen var rätt val.

jag vela ju spela fotboll, det har ju varit mitt liv.

så i Mars-10 riingde pappa till Ljusdals IF.

dom välkomnade mig och sa att dom behövde en målvakt,

vi träffades på hörnträffen första gången, jag var blyg, jag kände ju trots allt bara EN där i laget, eller vi kände väl inte ens varandra på det sättet, vi hade umgåts i några dagar på ett läger..

hon hejade på mig, jag hejade tillabka, var lite blyg.

sen efter träningen så kom dom och plratade med mig, tyckte det skulle bli roligt att jag kom till dom.

Det tyckte jag med.

Redan direkt när jag började fickl jag berömm & jag fick till&med vara med på deras första träningsmatch och allt.

jag trivdes jätte bra,

allt var så perfekt.

Jag mådde så bra.

Sedan, den  18-24 juli, åkte vi ner på gothiacup.

DEt var en fantastisk känsla.

nu har jag spelat med Ljusdal sedan  23 mars -10

och där stannar jag.

FOTBOLL ÄR MITT ALLT!

jag vill tacka alla i ljusdals if f95-96 för att ni tar hand om mig..

&  johanna nordh, jag saknar dig gumman!

 

johanna

20 oktober 2010 16:06

hos oss stannar du!

http://johannanordhs.blogg.se

 

hannaawennstig

20 oktober 2010 18:06

men vadå vinna en macth?, Näsviken vann faktiskt ibland! närå skämta XD det gjorde vi ALDRIG ;D

http://hannawennstig.blogg.se

 

Annie Lindgren

20 oktober 2010 21:11

men eller hur?!:P

http://annielindgren.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vem: Pussade du sist?  Adde  Tänker du på? Oliver Finns alltid där för dig? Sabina Förlåter du Aldrig? - j. Pratade du med å msn sist? ingen aning! Ringde dig sist? Pappa Skrev det 9:e smset till dig? Adde Önskar du var med nu? Sabina...

SENASTE: Dryck: kaffe Telefonsamtalet: mamma SMS: Julia Sång du lyssnade på: miriam bryant - stationen Gången du grät: några dagar sedan   HAR DU NÅGONSIN: Dejtat någon två gånger: dejtar inte Har någon varit otrogen mot dig: inte h...

OM DIG namn - Evelina Fredin. bor - Hudiksvall syskon - en storebror ålder - 20 född - 96 ögonfärg - grön/blå längd - 1.66 skostorlek - 38-39 höger- eller vänsterhänt - höger stjärntecken - tvilling hårfärg - blont/brunt födelseort - ...

347 Frågor1. Vad heter du? Evelina2. Vad kallas du? Ewwe, älskling3. Vad vill du bli kallad? Evelina, ewwe eller älskling.4. Födelsedatum? 7 juni 19965. Stjärntecken? Tvilling 6. Lunar? Nej7. Msn? Ja när det fanns8. Helgon? nej9. Vart bor du? Hudiksv...

Namn: EvelinaFödelsedag: 7 juniHemstad: NäsvikenÖgonfärg: BlågrönaHårfärg: just nu - blond med bruna slingorLängd: 166 cm   Högerhänt/vänsterhänt: HögerhäntCivilstatus: FörhållandeStjärntecken: TvillingSkostorlek: 38-39Är dina föräldrar skilda: N...