Jag hatar det här.

Att inte veta var man ska, vem man är och vad man tillhör.
Jag tror verkligen att livet blir bättre när man vet var man ska, när man har sina mål och vet vad man vill.

Men jag har inga sådana mål, jag vet inte var jag ska men jag vet att jag redan nu att jag inte kommer kunna lyckas med livet, jag känner det på mig.

Jag har förstört allt för längesen.

Nu när jag tänker efter skulle jag aldrig tagit ansvar, aldrig gråta, vara helt känslokall, inte bry mig om andra, inte tro på vad människor sagt, inte tro på att saker blir bättre.

Jag skulle ha levt fullt ut från början, gjort allt jag velat, jag skulle inte vara så feg, och jag skulle inte älskat någon för då blir jag besviken.

Nu är allt förstört för jag har redan gjort allt det som jag inte borde ha gjort.
Jag har fäst mig vid människor, människor jag nu inte kan leva utan..
Jag har tagit för mycket ansvar, jag har tagit på mig saker som jag aldrig har kunnat hantera..
Jag har aldrig gått vidare från mitt förflutna, stannat kvar hos människor jag egentligen aldrig mer kommer få tillbaka, lagt ner alldeles för mycket tid på obetydliga saker.
Och jag är kvar i denna jävla skit fortfarande. Jag vill inte mer!