Det gör så fruktansvärt ont att du inte säger någonting, du bara låtsas som om du inte har sagt nått till någon,

och jag låtsas som om jag inte hört det från någon annan, jag trodde att du hade förbättrats,

att du hade blivit en godare människa som kunde ta konsekvenser och acceptera andra människor.

Men återigen hade jag fel, om dig, om oss, om allt.

   Jag vet att om du bara försökte så skulle du vara en sån bra människa, och att jag engång sett upp till dig beror på just det, du behandlade folk bra för en stund, du vågade vara glad och du kunde acceptera när man sa någonting, men nu, såfort någonting inte blir som du vill, eller när du inte får som du vill så skiter du i alla och blir som en jävla 3 åring som är i trotsåldern, exakt så blir du, och det är svårt att veta var någonstans man har dig, om man är din vän eller om du hatar en, om man duger eller inte. 

   Det som är så jävla tragiskt med dig är att folk duger när du behöver hjälp med någonting, och är man upptagen så duger man inte längre, säger man nej så får man vänta 10 år innan man får komma in i ditt liv igen och du ger aldrig folk en jävla ärlig chans. Varför ska du gå runt folk? varför inte bara säga det direkt till mig, vad du nu tycker att jag har gjort fel, för jag vet att jag inte har gjort det, utan det är ditt egna fel att människor inte vill ha kontakt med dig för du är så jävla tragisk och jag fattar att du ibland inte står ut med dig själv,

det förstår jag nu. 

Men det hade inte gjort så jävla ont på mig om du kommit fram och sagt det till mig, istället för att säga det till en annan som sedan säger det till en annan och som även säger det inte fick komma fram till mig? Men att du var arg på mig för att du ansåg att jag gör fel.

Hur fan ska jag kunna förbättra mig då när du inte säger det direkt till mig och inte vill att jag ska få veta?

Ibland, eller väldigt väldigt ofta så förstår jag inte hur du tänker eller vad du överhuvudtaget tänker med.

Mänskligheten är ju ett stort jävla skämt.

Life isn't about waiting for the storm to pass, it's learning to dance in the rain.

Det gör så fruktansvärt ont att andas, det gör så ont att behöva inse, jag kan nog inte inse det, 

På onsdag har det gått 1 helt år sedan du valde att ta ditt liv,

Det var det jobbigaste beskedet jag fått och jag tror aldrig jag har gråtit så mycket dom jag har gjort sedan du lämnade oss.

Det kan komma riktiga attacker när jag bara gråter och gråter, skriver någon rad, och gråter ännu mer,

Jag tänder ofta ljus för dig här hemma, jag klarar inte ens av att åka till din grav för att det gör så ont, men snart älskade vän, snart så träffas vi igen och jag saknar att dela en cigg med dig och bara snacka. 

Jag hoppas du har det bra, love you <3

Lördag, lördag, lördag, hade planerat att sova länge idag,

men vaknade av en jävla mardröm så jag såg nästan hur hjärtat dunkade.

Så himla obehagligt, hatar att jag alltid ska drömma massa jävla skit.

Saksamma, tänkte åka till stan med pappa idag men vi struntade i det så istället har jag nästan skrivit klart engelska uppgiften, satt även med den inatt ett tag men blev så trött så somnade vid 1. 

Imorse när jag vaknade vid 08 så låg jag till kl 10 sen klev jag upp åh åt åså, 

Sen pluggade jag mellan 13-15, sen badade jag i typ en timme, sen la jag mig och vilade,

sen åt jag mat, åt kotlett för första gången på typ 1½ år, och nu vet jag varför jag slutade äta det för det var fruktansvärt äckligt och jag började må illa på riktigt efteråt.

Jaja, efter maten så satte jag mig här och har smsat och skrivit lite..

Ska skriva klart det sista på engelskauppgiften nu så jag har den klar.