Har varit mycket jobbiga och känsliga inlägg nu på dom senaste dagarna, men det är vad jag behöver skriva nu och det är bara att acceptera att det behövs.

Känner mig frånvarande och det känns som om min själ är utanför min kropp.

Men iallafall, åkte somsagt på träning idag, vet inte om det var ett bra eller dåligt beslut, kände mig så frånvarande. Men saksamma, på träningen så började vi värma upp med pass & väggpass i diamanten, sen så körde jag lite målvaktsuppvärmning, skönt att vara igång med det iallafall, sen så körde vi lite friläges övningar och lite så. Det gick väl sådär, är inte riktigt på hugget nu när jag varit gipsat i 3 veckor.. Men jag känner mig iallafall lite bättre på fotspel.

Men sen i slutet så körde vi match och sen så snackade vi lite om vad som kommer hända till veckan åså.

Ska försöka gå på fyspasset på onsdag trots att det börjar kännas som en sträckning i ljumsken.

Aja, när jag kom hem så la jag mig i ett riktigt varmt skumbad och bara försvann bort, sen så såg jag på afv och bron, älskar bron så jävla mycket!!! bästa programmet jag någonsin har sett!

Men det tog slut typ nyss så då tog jag med Ludde till min säng så nu sover han och jag sitter här, är svintrött men har inte sån stor lust att sova faktiskt.

Låt bara tiden gå fort, snälla. Låt mig få spola förbi onsdagen, jag vill inte åka till din grav, men jag känner mig tvungen, jag måste visa att jag saknar dig, för det gör jag. Även om jag ofta tänder ljus hemma och ägnar extra mycket tid till dig då, så vill jag se din fina grav, få känna din närhet engång till.

Jag tänker så himla ofta på konfirmationen, alla saker vi gjort tillsammans i klassen, på fritiden, när du och jag gömde oss under ett hus, när jag kysste dig första gången. Vi var inte gammal, det var vi inte, men någonting har alltid funnits där och en känsla för dig kommer alltid vara kvar, trots att vi inte prata sen vi gick skiljda vägar och valde olika skolor, så vet jag att du alltid varit den där glada killen som alltid gjorde som han ville.

Och kanske var det de som gjorde dig så speciell?

Du var så otroligt tacksam och brydde dig alltid om andra.

Jag minns när vi satte för ett skydd för fönstret uppe på eran vind, så att ingen kunde se in, det var riktigt svårt att få fast det, men vi fick dit det, och det sitter fortfarande kvar där. Och det gör så ont att se det, för jag får alltid tillbakablickar på när vi var där, och lekte och hade kul.

Jag kan faktiskt inte förstå att du, nu på onsdag, har varit borta i ett år. Och jag kan inte föreställa mig hur jobbig den dagen kommer bli. Jag vill helst bara skita i att vara i skolan, jag vill helst bara ligga hemma i min säng och dö.

Men jag vet att det inte är så det fungerar, för det är då, när jag mår som sämst, som jag ska söka stöd och umgås med folk för att komma på bättre tankar, jag vet inte om jag vågar säga till någon på skolan varför jag antagligen kommer vara ledsen, jag har en känsla att jag kommer spela glad och bryta ihop senare.

Men jag ska försöka vara mig själv, för jag saknar dig faktiskt jätte mycket och det gör fruktansvärt ont att leva kvar här utan dig. finaste finaste du.

jag älskar dig, föralltid!

Han har det inte bättre, jag tror faktiskt inte att han har det, även om jag gärna hoppas att han mår bättre och har fått frid.

Men när han valde att lämna oss, det var inte för att det var fel på oss, det är jag säker på, utan jag tror att det var pågrund av att hans tankar tog över totalt och att han inte orkade tänka mera, men jag tror inte att han har fått frid, för att om ett problem skapas i USA, och du flyr till Sverige, så är problemen ändå med dig,

Och han lämnade oss, men ouppklarade problem och dom känslorna, tankarna och stunderna kommer nog alltid finnas kvar med honom, för att han valde den "lätta" vägen ut.

Jag saknar dig och jag önskar att du mår bra, men jag tror inte att du har det så jävla mycket bättre nu när jag tänker efter.

Gud vad fort helgen har gått. Nu är det redan söndag förmiddag och det enda jag har gjort i helgen är att titta på fotboll och plugga engelska och läst lite svenskabok.

Imorse vaknade jag vid 4 för att Ludde stod och gnällde utanför min dörr, då tänkte jag gå och öppna ytterdörren för jag trodde att han ville gå ut, men när jag öppnar min dörr så springer han in och hoppar upp och lägger sig i min säng., så då gick jag och la mig igen, i en rätt så mycket trängre säng. Och bara därför så kommer katten också, han ser liten ut men han tar en jävla plats.

Så jag har inte sovit så himla bra då jag knappt fått plats i sängen.

Iallafall så vaknade jag kl 10 och har sedan dess läst lite och myst med djuren, som fortfarande sover...

Ska snart kliva upp och klä på mig och packa lite inför eftermiddagens träning, läre hitta på nå mat också.

Jag ska även försöka plugga lite spanska innan jag ska åka på träning eftersom vi har prov på fredag och jag vet inte riktigt vad det handlar om?

jaja, så är det.