sju månader och tre dagar har gått hjärtat,

den 17 juli såg jag din mor gå förbi, hon stannade och pratade med min mamma,

och jag hörde hur hon sa '' Hade det inte varit för S*** så hade jag skjutit mig direkt''

det gjorde så ont, jag förstod ingenting, visste inte vad det handlade om, nu kan jag inte ens gå förbi erat hus utan att känna en stor klump i magen,

lilla gumman, det här är inte rättvist,

här sitter jag med feber och tårarna sprutar, hoppas att du kmr tillbaka.

jag vet att det aldrig blir så, men jag hoppas,hoppas varje dag!

på konfirmation träffarna så tänker jag på dig, det gör ont, jag vill inte vara där och veta att du någonstans på den kyrkogården ligger nergrävd. det är inte sant, det får inte vara så.

Vi saknar dig och älskar dig,

älskade lilla vän.

11/5-10 - 16/7-10.

hoppas du har sovit gott gumman, men det är faktikst dags att vakna och komma tillbaka till verkligheten nu.

.. för min sjukt äckligt dåliga uppdatering, men ni vet hur det ligger till, jag ligger hemma i feber och hostar sönder mig, skulle vilja ligga på sjukhuset med drop och bli omhändetagen, få äta glass och få riktig medicin.

hoppas det blir så illa så jag måste åka in,

älskar verkligen att vara på akuten!