Har även pratat lite med bästa Johanna på facebook idag,

ibland är hon nog den knäppaste människan på jorden,

men något hon är varje sekund, varje minut, varje timme,

varje dag, varje månda och varje år, är att hon är så extremt underbar!
så omtänksam, alltid så glad och stöttande!

Ja såna människor skulle det finnas fler av, men jag är glad att jag fick lära käna henne iallafall, så himla unik är hon!

Och att bara se henne kliva av bussen på morgonen, och hon ler mot mig, vilken känsla, det får hela dagen att bli bättre.

Om ja kunde skulle jag spendera varje dag med henne, så bra som hon får mig att må!

bara att höra att hon mår bra, eller se at hon är glad, det gör mig så varm i hjärtat,

de betyder så extremt mycket för mig.

Jag vet inte hur eller vem jag skulle varit idag utan all hennes hjälp i och utanför skolan,

så mycket som hon peppat mig och tröstat mig,

så mycket värme och trygghet hon gett mig,.

Att hitta någon som är mer unik än henne, nej det går inte, det finns inga såna personer.

Johanna har ALLT, hon är ALLT.

Satt och kollade igenom våran gamla konversation på facebook, som började i december 2011..

vilken panik jag hade när det var hennes sista dag på praktiken, och jag trodde att jag aldrig mer skulle träffa henne,

att hon aldrig mer skulle prata med mig eller ens se mig..

jag ville egentligen inte tillbaka till skolan efter jullovet, trodde att hon inte skulle komma tillbaka..

Men jag frågade, utifall jag hade turen att träffa henne igen,

dock fick jag svaret '' tyvärr så får du se det imorgon..''

i det ögonblicket trodde jag att de va körd,

men på lunchen dagen efter så kommer hon, ställer sig bredvid mig när jag sitter och äter, och tittar på mig.

Så glad som jag blev då, ååh underbart!

Tänker även väldigt ofta på examen, min sista dag på näsvikensskola, det var verkligen hemskt,

jag längtade efter att lämna den skolan, men att lämna Johanna, nä, jag grät nog en vecka efteråt.. så extremt jobbigt var det!

Att gå fram till henne, ge henne en ros, och krama om henne medans hon grät..

jag kunde inte gråta innan, jag bara bet ihop, men att se henne gråta på skolavslutningen, fick mig också att gråta..

så mycket känslor..

tycker om dig, hihi, puss.

Här sitter jag och skriver igen, saknar min fina vän,

en hel månad har passerat, av saknad, kärlek och tankar.

Jag hoppas att du en dag kommer tillbaka..

Love is wherever you are..
Jag saknar dig så mycket, vår finafina ängel!
Så många jobbiga tankar som fortfarande är kvar, så många känslor som jag gömmer, för att jag inte orkar lyssna eller svara när folk frågar varför jag är ledsen.
Jag är rädd för att människor ska säga '' det har gått en månad nu, han kommer inte tillbaka så, get over it''.
Men så enkelt är det faktiskt inte, ett sådant här stort hål som blivit kvar efter dig, det kommer ta år att ens påbörja läkningen, men att såren kommer läka helt, det kommer aldrig hända. Allting rivs upp hela tiden, bara minsta lilla påminner mig om dig..
I veckan när jag väntade på bussen så ser jag någon komma gående, jag trodde det var du, det såg exakt ut som du, jag stog bara och stirrade, men det var inte du, och jag blev så rädd, kunde inte säga någonting på en stund innan det bara släppte allting..
Jag tänker på alla fina stunder du och jag hade tillsammans!
I låg & mellanstadiet när vi umgicks hur mycket som helst, satt och spelade datorspel, fikade hemma hos dig, satt och snackade, allt bus som vi gjort..
Det är minnen som jag förträngt med åren, för att vi tappade kontakten..
men det är såna minnen som kommer upp nu, flera gånger varje dag.
Jag kan bara sitta och stirra genom fönstret, och tro varje gång att du är där utanför..
Såfort någon ens börjar prata med mig eller allmänt om något med död, saknad eller liknande så försvinner jag, jag försöker visa med blicken att jag orkar inte prata om det, men dom förstår inte.
Jag kommer fortfarande tillbaka till stunden i skolan när dom gav mig beskedet att du inte längre fanns här.. Jag hamnade i en helt annan värld då, det var någonting som tog mig till dig den dagen, och jag önskar att du fanns hos oss nu för det här är så himla jobbigt.
1 månad nu vännen, nu har du fått en månad av lugn och ro, frid, och kanske lite mer lycka?
saknar dig nå extremt

Börjar varje inlägg på samma sätt, men så får de vara..

Torsdag idag, näst sista dagen i skolan,

kollade på titanic inatt så de lev inte så mycket sömn inatt heller..

saksamma!
hade svenska imorse, då kollade vi klart på filmen Odysseus, som förövrigt var svinjävlabra!
sen så diskuterade vi lite om filmen åså,
sen hade lunch, men åt inget, börjar vänja mig utan mat nu.. fyfana tt dom inte kan laga riktig jävla mat!

menmen, ska inte klaga, fast de e svårt. hehe..

Sen träffade jag äntligen mina fina Sofie på lunchen, som kommit hem från Stockholm en stund, tror jag kramade henne 10 gånger på 15 minuter, hehe..

ja iallafall, efter den så hade vi naturkunskap, kollade på nå avsnitt som hette '' ses offline?''
eller nått sånt, om sex&samlevnad tror jag? handlade om folk som blivit publicerade på internet eller blivit utnyttjad via internet typ.

sen vid 13 så skulle vi på julkonsert, den sämsta jag någonsin sett!

fick ingen julkänsla alls, de va bara 2 låtar och 1 som alla i hela aulan skulle sjunga.

men iallafall så hade i matte efteråt, då fick vi en rätt rolig uppgift faktiskt,

när vi hade löst den så fick vi sluta.
Då va klockan typ 1410,
sen vid 14.20 skulle vi göra omprov i historia, muntligt,

gick väl sådär tror jag.

och Kalle är ju som han är, så han tog ju god tid på sig till provet och babblade på,

tillslut slog klockan 15.30, gå fick vi gå,

Så tog jag & Annie norrbobussen hem så slapp jag vänta en timme på min buss, hehe.

sen gick jag hem också åt jag mat, jag som inte hade ätit någonting på hela dagen, så smart av mig,

sen somnade jag efter maten,

sen har jag bara suttit framför minidatorn och kollat runt lite,

men vet egentligen inte vad jag gör här för jag måste plugga, kul åh ha läxa till sista dagen liksom..

men pluggar imorgonbitti istället och får se hur de går..